Ända sedan jag var 15 år så har jag haft småbarn runt om kring mig och jag är så van vid deras närvaro. för exakt 1 år sedan så blev jag gravid och äntligen skulle jag få ett eget barn. det är inget fel på styvbarn, jag älskar dem men det har alltid varit en dröm att få ha egna små kottar som springer om kring. men för 4 månader sedan så förändrades allt och jag fick en chock när jag insåg att jag inte skulle få uppleva min dröm. min dotter dog och även om jag är mamma så får jag inte uppleva hennes närvaro som jag borde få. det har snart gått 6 månader sen jag hade barn i mitt liv och jag saknar det så fruktansvärt mycket. jag saknar alla tidiga mornar, alla blöjbyten, alla bad, allt skrik och kaos. jag saknar att inte få trösta någon som är ledsen, att få mata någon som är hungrig, att få hålla någon i min famn, att få natta på kvällen och få vakna med ett leende på läpparna. jag saknar alla mysiga och roliga stunder. även om jag idag känner mig älskad och har en familj som står vid min sida så saknas det något. även om jag har folk runt om kring mig och håller mig sysselsatt så känner jag värken i mitt hjärta och rastlösheten i min kropp. det känns så hemskt och jag klankar ner på mig själv för att jag känner och tänker såhär. jag har en sambo och en underbar familj som alltid finns här, stöttar, hjälper och älskar mig och jag är så otroligt lycklig över att jag har dem och jag älskar dem över allt annat. jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan dem och trots allt kaos sista tiden så är jag faktiskt lycklig. men jag kan inte förtränga mina tankar och känslor, det går bara inte. jag har bestämt mig för att hitta mig själv, ta hand om mig själv och min familj. jag har bestämt mig för att ta mig dit jag vill och göra det jag vill. allt detta skulle göras innan jag ens tänker tanken på om jag vågar satsa igen. men trots min beslutsamhet så finns tankarna och känslorna där. på något sätt så måste jag ta mig vidare och lyckas med det jag vill. jag måste hitta styrkan att stå på mig och inte släppa efter för mina drömmar. jag måste, jag vill och jag ska tänka på mig själv och mitt bästa, ingenting annat! jag ska få göra vad jag vill, när jag vill och jag ska kunna ha kontroll över mitt liv. drömmarna får vänta tills jag verkligen är redo!