this-is-me-89

Alla inlägg under januari 2013

Av Nicole Sunshine Pedersen - 19 januari 2013 21:04

Det här med Facebook har gått alldeles för långt och det håller helt på att spåra ur! Meningen med Facebook var från början att man skulle kunna hålla kontakten med gamla som nya vänner som bor en bit bort, möta nya vänner och skapa nya band, uppdatera om allt roligt och tråkigt som händer i ens liv, lägga ut bilder på familjen som vänner kan se, visst kan vi alla fastna i den här virveln att vi uppdaterar om onödigt skit som " nu ska jag duscha o krypa ner i sängen" eller "fan va gött de va o skita" " precis kommit hem från shopping på emporia/ entré/ Ullared" osv osv. Vi har nog alla lagt upp några helt onödiga statusar som igentligen är en självklarhet i allas vardag, men vet ni vad?, thats fine. Nästan alla företag, förmedlingar osv har en grupp/sida på Facebook, och ja det kan väl vara en bra pr kampanj kan man kanske tycka eftersom nästan alla sitter på fejjan varje dag. Men personligen tycker jag bara det är ett rop på hjälp efter kunder och ser ganska oseriöst ut i mina ögon, men jag kan ha fel. Det bästa med Facebook i mina ögon är att många som blivit kidnappade, spårlöst försvunnit, utsatta för brott på ett eller annat sätt har blivit hittade, alla olika djur som sprungit bort eller blivit stulna har blivit återförenade med sina familjer, fordon som blivit stulna eller vandaliserade har åter hittats, Facebook har varit en stor hjälp till olika myndigheter och polisen, MEN tyvärr också en stor tillgänglighet för brottslingar att se när familjen är på semester, när den där 15 åriga tjejen slutar skolan och ska gå hem helt själv på en skogs väg där hon lätt blir ett offer för våldtäkt, hundar som är ensamma hemma som är lätta att stjäla, osv osv! Men allt har sina för och nackdelar, eller hur. Men enligt min mening så borde folk vara mer försiktiga när det gäller personlig information, och då menar jag inte bara att man inte ska skriva ut sina kontouppgifter, adress mm utan all information som kan vara till nytta för brottslingarna. Ska du på semester?, uppdatera om det när du kommer hem igen, inte innan ni åker iväg i 2 veckor. Men jag tänker väl bara logiskt, folk får skriva vad dem vill men man borde vara lite försiktig tycker ju jag iaf. Och det som är mest idiotiskt är väl att folk nästan gör vad som helst för att få några likes på sin status! Det är ju helt befängt, familjer som ska köpa husdjur, ny bil, folk som ska slå varandra på käften, hoppa från ett tak, vänner som ska ha sex med varandra, men bara om dem får ett visst antal likes på bilden... hallå!! Vi snackar om levande ting, djur är väl för fan ingen leksak. Vill man ha en hund eller katt så köper man väl det? Vill man ha sex med någon, ja då har man väl det för fan, vill man slå varandra på käften, varsågoda! Men sluta vara sådana jävla uppmärksamhets h*ror!! Vad fan håller folk på med? :o detta spårar ur och allvarligt talat så funderar jag starkt på att inaktivera mitt konto här! Nu lär det säkert bli många idiotiska kommentarer osv men ja det är ett fritt land så ös ni på för jag bryr mig inte ett dugg, alla har vi rätt att ha åsikter och uttrycka vad vi känner och tänker.

Av Nicole Sunshine Pedersen - 17 januari 2013 15:51

Jag får nog börja med att be om ursäkt, det kommer bli många sura miner och helvetet kommer bryta loss men jag orkar faktiskt inte hålla det inne längre.



För er som inte vet detta så har jag och min syster sagt upp all kontakt för all evig framtid för ca 1 månad sen. Detta har hänt ett par gånger innan genom alla åren men denna gången är det verkligen slutgiltigt, iaf för min del för jag orkar inte med detta längre.


Under hela vår uppväxt så har min syster ljugit och stulit ifrån mig och även hennes egna "vänner". Bara detta är helt bisarrt. Visst att alla syskon bråkar och tar varandras leksaker med mera men när man börjar sno parfym, kläder, smycken osv från sin egen lillasyster och sina egna "vänner" så är det helt ute på fel bana. Våra föräldrar skilde sig när jag var 6 år och när jag var 9 år så tog mamma mig och flyttade ner till Skåne där hon själv är uppväxt, medans min syster bodde kvar hos pappa uppe i Halland. Om jag ska vara helt ärlig så var det skönt för mig att komma till ett nytt ställe och få börja om då jag inte alls trivdes uppe i Halland. Men på helgerna när min syster kom ner och hälsa på så var jag tvungen att gömma undan en massa saker för annars visste jag att hon skulle sno det. Jag kom på henne nästan varje söndag innan vi skulle lämna henne att han hade tagit något ifrån mig och jag kommer ihåg än idag hur arg och ledsen jag blev över att jag inte ens kunde lita på min egen stora syster. Så här har mönstret sett ut under hela mitt liv. Det kan vara allt ifrån ett linne, parfym till smycken och pengar. Jag anser att man som 2 vuxna människor ska kunna ha sina saker framme när ens syster kommer på besök men det går helt enkelt inte. Även nu i "vuxen" ålder har det nästan alltid försvunnit något när hon har varit i mitt hus och hälsat på. Varje gång jag konfronterar henne så leker hon oskyldig och låtsas som att ingenting har hänt. Jag vet även om att hon stjäl från sina "vänner" när hon är där på fest och dyl och sen pantar hon smyckena för att hon ska få pengar. I hela mitt liv har jag fått vara som en stora syster för henne och hålla koll på henne och vilka hon umgås med och vad hon gör då hon lätt hamnar på fel vägar och blandar sig med fel folk. Jag vet om att jag inte har någon skyldighet till detta och vissa kommer säkert tycka att jag inte ens har rätten till att göra så men jag har gjort det för att jag älskar henne över hela mitt hjärta och jag mår själv dåligt över att se varje gång som hon hamnat på fel väg. Vår familj och släkt har alltid varit ganska speciell och dem flesta bryr sig bara om sig själv och tänker inte på konsekvenserna över det dem gör och dem bryr sig inte heller om dem skulle såra någon i deras närhet så länge de själva får det dem vill. Jag däremot är raka motsatsen, jag ser alltid till att alla runt om kring mig har det bra innan jag ens börjar tänka på mig själv. Jag har alltid varit ganska självständig och klarat mig bra själv. Jag flyttade hemifrån när jag var 15 år och började jobba strax där efter, jag hoppade alltså av skolan och började jobba så jag kunde stå helt på mina egna ben. Jag hatar att behöva förlita mig på andra, jag vill kunna klara av att stå upp för mig själv och klara mig själv utan att behöva bekymra mig om allt runt om kring. Min syster däremot klarar inre sig själv, varken tanke mässigt, känslo mässigt eller ekonomiskt. Jag har tappat räkningen på alla hennes "pojkvänner" och i dags läget så orkar jag inte bry mig mer. Hon hade aldrig klarat av att bo själv och leva själv, och skulle hon göra det så skulle det vara en misär. Hon dejtar killar som har pengar och dem köper allt till henne och står för alla hennes kostnader så hon kan spendera alla sina pengar på shopping. Så pågår det i ett par veckor till ett par månader sen när dem lär känna henne och förstår att hon bara har utnyttjat dem så lämnar dem henne, om hon inte redan har hittat en ny som betalar allt, då lämnar hon den första killen själv. Såhär har hon hållt på hela livet, hon älskar att leva på andra och när hennes "partner" tröttnat på att betala allt så letar hon upp en ny. Hon älskar även att bestämma och ha kontrollen över alla runt om kring sig. Därför umgås hon bara med människor som är 3-5 år yngre än henne själv och det gäller även alla killar hon dejtar. Jag har alltid gjort allt för min familj, jag ser alltid till att dem har det bra och jag lånar ofta ut pengar till min syster, jag köper ofta en massa saker till henne som hon behöver eller vill ha när hon redan har slösat bort alla sina egna pengar på skit. Jag har aldrig haft några problem med att låna ut pengar till min syster eller mamma men någonstans så hoppas man ju att man får tillbaka det en dag. Jag har alltid stått i givakt till min syster och ofta har hon ringt mig mitt i natten och gråtit då hon har bråkat med sin pojkvän och då har jag kommit och hämtat henne och alla hennes saker, jag har snällt lyssnat på vad som har hänt och allt hon vräker ur sig om hur jävla dumma dem är och hon vill aldrig mer se människan igen. Trots det så står hon där igen morgonen efter och vill att jag ska köra henne tillbaka med hennes saker. Så här har det gått till många gånger och jag har aldrig klagat eller bett om bensin pengar osv. Jag tycker att det är sådant man gör för sin familj men det verkar jag vara ensam om. Vad hon än har behövt, pengar, skjuts, flytt hjälp, någon att prata med, någonstans att sova eller bo, mat, cigaretter, bensin, ja you name it och jag har gjort det, jag har alltid funnits där och jag har gjort allt i min makt för att Jon ska ha det bra och vara lycklig, och någonstans har jag hoppats på att hon skulle finnas här för mig en vacker dag när jag behövde hjälp, men när den dagen väl kom så fanns hon inte där. Dem få gångerna jag har bett henne om något kan jag lätt räkna upp på en hand men inte så lite som en gång har hon kunnat ställa upp för mig. Dem ynka gångerna som hon har kört mig till jobbet eller dyligt så har hon alltid krävt bensin pengar, och dem gånger som hon har varit hem till mig på kaffe så har jag fått betala bensinen till henne iaf hälften av gångerna. Jag vet inte hur många gånger jag har kört henne hit och dit till olika platser och jag har aldrig ens tänkt tanken på att kräva bensin pengar av henne. Jag kan dra ett snabbt exempel för er som hände nu den 25 december 2012.


Jag och min sambo var på jul jägers i Höör och skulle ha en trevlig kväll och njuta av det sista jägers innan det stängde ner och vi hade inte gjort något tillsammans på länge så vi unnade oss en limousin som hämtade oss här hemma och körde oss dit, sen var det bestämt att min syster skulle hämta oss när vi ville hem men senast kl 03:00 när dem stängde. Hon krävde 200kr i bensin pengar och det sa vi inget om. Jag berättade för min syster att vi kanske ville hem tidigare och det var absolut inga problem enligt henne. Det var bara att skicka ett sms när vi ville hem så skulle hon komma och hämta oss. Klockan tickade och blev 01:00 ca när vi bestämde oss för att vi snart ville hem så jag skickade ett sms till min syster men utan svar, så jag skickade ytterligare 7-8 sms men alla utan svar så jag provade att skicka till hennes sambo men även där utan svar. Så när klockan slog 2 så bestämde jag mig för att gå ut och ringa henne ist men inte svarade hon då iheller. Jag fortsatte att ringa säkert 30 gånger och nästan lika många gånger till hennes sambo men ingen svarade. Jag började bli ganska irriterad då hon dyrt och heligt lovat att hämta oss. Men vi började leta efter taxi och någon annan som kunde köra oss hem. När klockan passerade 03:30 så gav vi upp och pinsamt nog så fick vi ringa till min sambos farfar mitt i natten och fråga om han kunde köra oss hem, då hade vi stått ute i 15- grader i nästan 3 timmar och vi höll på att frysa ihjäl. Min sambos farfar kom och precis när vi skulle kliva in i bilen så kommer min systers sambo och undrar om vi inte skulle åka med han hem. Jag sa som det var att nej, vi har försökt att få tag på dig och syrran i över 3 timmar men ingen svarade ju så vi fick leta upp någon annan som kunde köra. Då har han mage att bli sur och tvär för att vi inte skulle åka med honom och så sa han "ja va fan tror du att vi bara ska sitta uppe och vänta på att ni skulle ringa?" Eeh ja det brukar man göra när man ska vara taxi! Så gick han där ifrån. Dagen efter får jag ett sms av min syster som lyder ;" tack för igår... Bete dig som en idiot mot någon annan!!" Jag började bli riktigt pisst off på henne nu så jag svarade ;" och tack själv för att jag fick jaga er i 3 jävla timmar innan någon av er dök upp så kom inte här och snacka, om det är någon som beter sig som en idiot så är det du"
Då fick jag bara tillbaka;" jag finns inte i ditt liv längre!! Jag är trött på att du alltid ska förstöra mitt liv för att ditt ska kännas bättre! Betrakta mig som död! Hoppas du blir lycklig med det största och falskaste svin som finns!"



Förstår ni vad jag menar? Vad som än händer så är det alltid mitt fel. Det går inte att diskutera med henne och hon flyr från alla problem och konflikter. Hon är 25 år gammal men beter sig fortfarande som 14. Hon kan inte ta kritik, inte lyssna när man berättar vad som är fel, och hon kan inre stå för det hon gör eller säger. Och det som är mest skrattretande är att hon fortfarande springer till mamma och bölar och förvrider hela situationen som man gjorde när man var liten. Bara några dagar efter att vi hade sagt upp kontakten så fråga mamma mig varför jag hade sagt att hon är som död för mig och att jag aldrig mer ville se henne... What :o så då fick jag sätta mig ner och ta en diskussion med mamma och förklara hur det egentligen låg till. Men jag måste säga att jag inte blev ett dugg förvånad, det är såhär hon gör, thats her you know. Så här har det pågått hela livet och jag orkar inte mer nu. Vem det än är som har gjort fel i alla tidigare bråk så är det alltid jag som fått krypa till korset så vi blir vänner igen, jag vill att familjen ska vara hel och jag försöker göra allt i min makt för att det ska fungera men nu när jag har insett för 100:de gången att jag aldrig får något annat än skit tillbaka så tänker jag inte ta den stöten en gång till. Det är slut lekt med denna damen! Jag tänker inte ge vika denna gången och helt ärligt så bryr jag mig faktiskt inte om hon skulle göra det iheller för jag är inte intresserad. Jag tänker inte ta mer skit från min syster eller någon annan för den delen iheller! Jag måste faktiskt erkänna att det har varit jävligt skönt och tyst sista månaden. Ingen som ringer och ber om pengar, ingen som beklagar sig, ingen som ringer mitt i natten och vill bli hämtad, inga saker har försvunnit från hemmet, ingen som ringer och vill ha något över huvud taget. Det är lugnt, tyst, behagligt, man har själv bensin på bilen och pengar i fickan, man behöver inre köpa nytt smink, parfym, kläder osv, UNDERBART! Jag bara njuter, och jag tänker inte titta mig över axeln eller vända mig om denna gången. Jag ska bara fortsätta framåt på min egen väg, lämna allt annat bakom mig och inte skänka en ända tanke på det som varit. Jag tänker önska min syster all lycka till och jag hoppas att hon en dag hittar sin väg att gå, jag hoppas att hon kommer att ha det bra och vara lycklig. Jag hoppas att hon inser att det är okej att inte vara felfri, ingen är perfekt, inte ens hon. Jag hoppas att hon inser vem hon är och vad hon gör mot dem hon har närmst. Jag önskar att hon hittar sig själv och inser sina egna fel och brister innan hon dömer andra för deras. Jag hoppas att hon kommer att förstå hur mycket jag faktiskt älskar henne men att jag inte tänker stå ut med det här beteendet längre. Jag vill att hon ska inse att hon är mycket bättre än vad hon gör sig till och att hon kan få det så mycket bättre än vad hon har. Jag hoppas att hon kan hitta ett sätt att ändra på sin attityd och inställning till livet. Och framför allt så hoppas jag att hon lär sig vad som är rätt och fel, ditt och mitt, att man måste ge och ta lika mycket. Jag älskar dig av hela mitt hjärta men jag vill och tänker inte vara en del av ditt liv förens du har lärt dig att uppföra dig som den vuxna människa du egentligen borde vara.



Tack för mig, I'm over and out!

Skapa flashcards