Nej det kommer fan en dag imorgon med, tyvärr! Det har varit en tuff månad utan min psykolog och känslorna börjar svajja ordentligt nu. Tankarna kryper fram och jag vet vad jag är kapabel till, kan jag kontrollera det och framför allt, orkar jag mer? Just nu verkar allt gå trögt och det känns som om jag har tagit 50 steg bakåt. Allt börjar kännas tungt och väldigt jobbigt. Jag vet att jag har gett mig fan på att du ska bearbetas och läggas bakom mig så gott det går, jag har lovat mig själv att inte låta dig vinna, jag ska hitta mig själv igen, hålla mig själv uppe på egna fötter och lära mig att fungera som en "normal" människa i detta samhället igen, men det är SÅ svårt, det känns väldigt jobbigt just nu och det känns som ett lättare alternativ att bara låta dig vinna en sista gång, att slippa kämpa dag in och dag ut. Men jag har ju lovat! Jag blir tokig på mig själv. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta av utmattning, eller om jag ska låsa in mig själv ett par dagar och bara sova, gå under jorden, bara skita i allt för ett tag. Men jag vet att det är omöjligt, det finns så mycket runt om kring som skulle gå åt helvete om jag bara tänkte på mig själv några dagar. Jag måste vara stark nu, jag måste hålla mig uppe vid ytan, visa vad jag verkligen går för och att jag klarar det här, jag kan inte ge upp nu! Men jag måste erkänna att jag inte alls ser fram emot en dag till imorgon eller dagen efter det, men tyvärr är den bittra sanningen så att oavsett om vi vill eller inte så kommer dag efter dag att passera och tillslut tar även våra dagar slut när vår tid är inne. Och den dagen kommer, oftast mycket tidigare än vad vi någonsin kunnat ana. Så det minsta jag kan göra är väl att kämpa ett tag till och verkligen hålla ut så länge som jag orkar, absolut inte för min skull, men det finns en människa och dennes familj som alltid finns där för mig och ställer upp så gott dem kan och det betyder mer än dem anar. Dem har gjort allt för att jag ska känna mig trygg och välkommen, dem finns alltid där på ett eller annat sätt! Så för deras skull ska jag fortsätta kämpa, för dem ska jag hålla mig uppe och visa mig stark. Och jag hoppas att jag någonstans på den vägen finner råd och visdom, lycka och själv känsla, vägledning och ny styrka. Nu säger jag god natt, för det kommer trots allt en dag imorgon med.