Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Hur länge ska man orka kämpa? Hur mycket ska en människa behöva gå igenom innan det tar slut? Jag är bara 24 år gammal men jag har gått igenom mer än någon ska behöva göra under en hel livstid. Motgång efter motgång har jag kämpat mig igenom. Alla säger att jag är så jävla stark, att jag klarar mig igenom det här och att jag kommer resa mig igen. Men kommer jag verkligen det? Vid varje motgång har jag sagt att nu kan det inte bli värre, nu är botten nådd och lägre än såhär kan jag inte sjunka men för varje gång så sjunker jag mer och mer. Det kommer alltid något nytt som drar ner mig igen. Så fort jag börjar att se en ljuspunkt i livet så kommer det en ny motgång och nu får det fan vara nog! JAG ORKAR INTE MER... JAG VILL FAN INTE MER... När i helvete ska det ta slut? Jag vill ta mig upp ur det här, Jag vill klättra högre än någonsin, Jag vill kunna leva mitt liv som jag har framför mig, Men jag orkar inte! Jag är helt tom, Mitt hjärta blöder, Jag orkar knappt fylla mina lungor med luft, Huvudet går på högvarv och tankarna blandar ihop sig. Kroppen skriker av smärta, Jag har ingen ork, Ingen lust, Ingen vilja, Ingenting. Jag vill bara sluta tänka, Sluta känna, Sluta se och höra. Jag vill sluta andas och för en sista gång känna hur smärtan lättar. Jag vill egentligen inte dö, Jag vill bara inte leva! Jag hade äntligen börjat få hopp om livet och jag hade för en gångs skull något att verkligen kämpa för. Jag hade precis börjat att förstå och det började sakta att sjunka in. Jag skulle bli mamma! Jag skulle få en helt underbar dotter, söt som socker och vackrast på jorden. I 9 månader har jag fått höra ditt hjärta slå, Jag har verkligen fått kämpa för att förstå. När jag äntligen kunde vara lycklig och se fram emot en nystart så hände det jag har fruktat så. Det var verkligen inte såhär det skulle bli, Allt känns så overkligt och det är svårt att ta in. Lyckan varade inte länge och olyckan är nu ett faktum. Tårarna rinner varje dag och det är svårt att hålla igen. Jag försöker att vara stark men det känns helt ofattbart. Botten är verkligen nådd nu och jag tror verkligen inte att man kan sjunka lägre nu. Detta blir absolut en nystart i livet men inte som jag hade tänkt mig. Jag hade precis vant mig vid tanken av att ha dig här och det skulle bli så skönt när du kom och blev en del av min vardag och liv. Istället rycktes du ifrån mig helt utan förvarning och hela livet har vänts upp och ner. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det här, Om jag tar mig igenom det här. Du var så fin, Så otroligt vacker och en riktig blandning av mig och din far. Du var verkligen en riktig ängel sänd från ovan, Men tyvärr fick vi inte låna dig så länge som vi hoppats på och ville. Vi fick aldrig chansen till att lära känna dig eller se dig växa upp. Bara tanken på att jag aldrig kommer få se ditt första leende, Ditt första skratt, Dina första steg eller få höra ditt första ord gör mig gråtfärdig och jag bryter ihop totalt. Jag önskar bara att jag kunde vrida tillbaka tiden med den vetenskapen som jag har idag, Då kanske... 2013-09-21 är ett datum som betyder så otroligt mycket, Det är det datumet du föddes. Det är den bästa dagen i hela mitt liv men också den värsta. Det var första gången som jag fick se dig, Röra vid dig och hålla dig i min famn. Nu finns du inte längre hos mig och jag vet helt ärligt talat inte hur jag ska klara mig utan dig. Jag vet inte alls hur jag ska komma vidare, Jag känner mig så jävla tom och ensam trots att jag har folk runt omkring mig. Jag vet faktiskt inte om livet ens är värt att leva längre. Jag är så djupt deprimerad och jag stänger in mig mer och mer. Varje dag blir tyngre och tyngre och självmordstankarna blir värre för varje dag som går. Jag försöker hålla masken och visa mig stark medans jag gråter när ingen annan ser på. Jag vill bara skrika av all illska, Jag vill slå sönder allt i min väg av all frustration, Jag vill köra bilen rakt in i en betongvägg av all smärta, Jag vill fan inte mer! Varför skulle du tas ifrån mig? Varför skulle jag gå igenom det här? Varför du, varför jag? Istället för att få leva ett liv med dig, Se fram emot din 1års dag och få se dig växa upp så sitter jag här helt ensam nu och tvingas planera din begravning. Det är inte såhär det ska vara, Jag ska inte behöva begrava dig, Ingen ska behöva begrava sina egna barn. Hailey, Du var mitt allt, Det var för dig som jag kämpade varje dag, Det var du som gjorde mig stark nog att orka fortsätta och jag älskar dig av hela mitt hjärta. När du lämnade mig så försvann en stor del av mig med. Jag kan fortfarande inte förstå, Jag vill inte inse sanningen, Jag vill inte veta, Jag vill ingenting mer än att få dig tillbaka. Tyvärr måste jag inse att det aldrig kommer att ske, Du är död och du kommer aldrig mer till mig igen. Nästa gång vi ses är den dagen då jag dör och gud ska veta att jag hoppas att den dagen kommer snart. Det ända som håller mig uppe just nu är min underbara sambo och min mamma. Utan er hade jag defenitivt inte varit här idag. Ni ger mig styrkan att ta mig igenom en dag i taget, Ni ger mig ork till att gå upp ur sängen på morgonen och ni ger mig modet att ta tag i det som kommer. Ni ger mig den kärleken som jag behöver just nu och ni finns bakom mig och fångar mig när jag faller. Vi är alla berörda i det här på olika sätt och vi behöver nog alla stöd och hjälp. Jag är så otroligt tacksam för att ni finns här. Vi har alla en svår period framför oss, speciellt jag. Jag vill ta mig igenom det här, Jag vill resa mig upp igen och jag vill kunna se ljuset i tunneln. Jag hoppas verkligen att jag klarar det här och att jag kanske kan få leva ett bra liv sen. Just nu känns allt bara så hopplöst, tomt, ensamt och kallt. Jag känner bara för att ge upp. Så många frågor men inte ett enda svar. Hur länge ska man orka kämpa? Hur mycket ska en människa behöva gå igenom innan det tar slut?

Hailey, Mamma älskar dig nu och för all evig framtid. Jag önskar av hela mitt hjärta att din tid här på jorden skulle bli längre, Men jag hoppas att du har det fridfullt och får vila i lugn och ro tills vi ses igen. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket min ängel.

 

sanna

26 september 2013 22:58

verkligen jätteledsen över att höra vad du gått igenom. sänder alla kramar jag kan. däremot vill jag ge ett litet litet tips som jag hoppas du tar i all välmening, gör lite mellanrum mellan raderna, för det är enormt svårt att läsa all din text, och eftersom det du skriver är så viktigt så vill man som läsare orka läsa den. så bryt av den lite, antingen med luft eller med någon bild, men om all text sitter ihop så blir det bara rörigt. ett litet tips bara. och som sagt, återigen, riktigt ledsen för din skull. tänker på dig. kramar.

http://www.sannaengstrom.bloggagratis.se

Nicole Sunshine Pedersen

27 september 2013 12:41

Hej sanna. Tack, och tack för tipset. Kram

 

Msz

26 september 2013 23:23

Åh jag vet inte ens vad jag ska säga :( Det finns nog ingen som kan göra eller säga något för att få dig att må bättre just nu. Jag förstår att det måste vara svårt att se en ljusning i allt det här och jag förstår att du känner dig förtvivlad! Vad du än kan känna eller tro just nu så kommer det att komma en dag då du kommer att kunna tänka på din fina dotter utan att se henne med sorg. Hon kommer alltid att finnas med dig, i ditt hjärta så kommer hon att leva vidare. Det finns inget slut, själen är evig och ni kommer att ses igen! Det är viktigt att du inte kämpar emot sorgen, låt den komma. Gråt, var arg, få ut alla dina känslor.. för när de blir instängda så blir det ännu värre. Du behöver inte vara stark för någon just nu, inte för någon annan än dig själv! Och sorgen är en viktig del i processen för att läka och bli hel igen. Du har all rätt att känna alla de känslor som du känner. Om du inte vill prata så skriv, skriv bara för dig själv! Önskar så mycket, även fast jag inte känner dig.. att det fanns något som jag kunde göra. Tänker på dig ikväll! Kramar!!

Nicole Sunshine Pedersen

27 september 2013 12:38

Nej det är fan inte lätt, finns inga ord,handlingar eller tankar som kan få en att må bättre just nu. Det är så jävla tungt och tårarna finns där hela tiden. Min underbara Hailey kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i mina tankar. Hon lever vidare genom mig, i mig. Varken känslorna eller tankarna går att blockera, dem finns där hela tiden och man blir påmind hela tiden. Vart man än går så ser man bara bebisar, gravida,barnvagnar ,barnkläder osv o då brister det. Just nu kan man inte se något ljus alls, allt är bara mörkt och kallt. Men med stöd från familj så försöker jag att kämpa och ta en stund i taget. Tack för dina fina ord, det värmer verkligen.

 

Hanna

27 september 2013 23:05

Hörde om det ofattbara häromkvällen ❤ var nyfiken och frågade om E fått något lillsyskon än.
Har tänkt massa på er sedan dess, kan inte ens föreställa mig hur du mår. . Önskar det fanns något jag kunde säga med ord som kunde lindra din smärta, men jag är mållös (inte ofta det händer).
Men mitt mamma-hjärta känner så med dig ❤ Önskar från djupet av mitt hjärta att du inte under några som helst omständigheter anklagar dig själv på något vis. Massa styrkekramar till dig!

Nicole Sunshine Pedersen

28 september 2013 08:02

Hej hanna. Jag känner inte dig men det värmer ändå att få höra dessa ord. det är många som är nyfikna och undrar om den lilla tösen har kommit. det är så sjukt ofattbart och jag kan inte smälta det, det är så otroligt svårt att ta in. tankarna snurrar hela tiden och trots att man fått all information om plötslig spädbarns död så finns tankarna och frågorna om man hade kunnat göra något annorlunda. jag vet innerst inne att det inte fanns något man kunde ändrat på eller gjort annorlunda, vetskapen finns där att det hade inte spelat någon roll för det hade hänt ändå men ändå anklagar man sig själv och undrar.. tack än en gång.

 

Linda

13 oktober 2013 21:16

Du är en så otroligt stark och fin person. Detta hände en av mina vänner för inte så länge sedan, att du orkar och vill fortsätta är så starkt av dig. Kram från mig och tjejerna.

http://kreativafroken.wordpress.com

Nicole Sunshine Pedersen

13 oktober 2013 22:11

Hej Linda. Jätte fint sagt trots att du inte känner mig. Igentligen har jag varken orken eller viljan till att fortsätta kämpa men man gör det ändå. Jag försöker intala mig själv att Hailey vill att jag ska fortsätta kämpa och ta mig tillbaka, att hon vill att jag ska bli lycklig igen en dag. Jag vet innerst inne att vi kommer ses en dag igen, när tiden är inne för mig. Tills dess får jag försöka leva så gott det går och kämpa på och försöka att hitta ljuset igen. Jag lider verkligen med din vän, det är hemskt och helt omöjligt att förstå. Kram

 

Emm

19 oktober 2013 11:06

Styrkekramar till dig! Du är en hjältinna som kämpat mot så många motgångar! Kramar

http://www.emmli89.bloggplatsen.se

Nicole Sunshine Pedersen

19 oktober 2013 12:03

Tack Emm. Man kan inte göra mer än att kämpa. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Piiikaabooo - are you fucking kidding me? Why would you even use that word? It's pretty clear that i didn't mean anything to you. Piiikaabooo is a word that use to mean something. That was our secret word to show our love. It symbolized love, securit...

The snow is falling and the wind is blowing The windows are shaking and the wind is freezing The sun is hiding and the stars are shining It´s a beautiful night and the snow is the only light This is so neet, you are the only one i want to mee...

Varje gång jag besöker din grav så känns allt så himla overkligt. På tisdag skulle du blivit 4 månader, min underbara dotter. Om du bara på något sätt kunde förstå hur mycket jag saknar dig och hur mycket jag älskar dig. Tiden bara går och går men de...

Ont och öm i hela kroppen efter gårdagens träning men jag ger mig fan inte. Jag har 28 mamma kilon som ska väck, och gärna lite till! Äter numera regelbundet, nyttigt och går på diet plus att jag tränar. Jag känner att min kropp tar en jävla massa s...

Ända sedan jag var 15 år så har jag haft småbarn runt om kring mig och jag är så van vid deras närvaro. för exakt 1 år sedan så blev jag gravid och äntligen skulle jag få ett eget barn. det är inget fel på styvbarn, jag älskar dem men det har alltid ...