Varför ska det vara så jävla svårt att öppna sig för den man älskar mest? Jag har jätte lätt för att skriva men så satans svårt för att prata. Jag har blivit lärd att det är fel att visa känslor. Det är fel att gråta, och man ska hålla allt inom sig. Jag måste lära mig att det är okej. Man måste få vara ledsen, arg,besviken, och frustrerad men även glad och lycklig. Men det är svårt. Jag vill så gärna kunna öppna mig, speciellt för dig! Jag älskar dig av hela mitt hjärta och du är hela min värld. Det är med dig som jag vill leva mitt liv och jag hoppas att du kan förstå det. Jag vet mina brister och ska försöka helhjärtat att ändra på det. Du finns alltid vid min sida och med dig har jag alltid kunnat prata om allt, jag vet inte varför det är så svårt nu. Du lyssnar alltid och stöttar alltid mig. Jag är så otroligt glad över att jag har dig och jag hoppas verkligen att du kommer finnas vid min sida i hela mitt liv. Jag vet varken vad jag ska säga eller göra för att du ska förstå mig och veta att det tar tid, men jag lovar dig att jag ska börja öppna mig. Jag vill aldrig någonsin att du ska känna dig undan knuffad eller utanför. Du är den som ska få veta allt om mig, och du är den ända! Ingen vet så mycket om mig som du gör, det finns ingen som känner mig som du gör. Vi har gått igenom så mycket tillsammans redan och du kommer nog aldrig förstå vad det betydde för mig förra helgen. Du var hos mig hela tiden och stöttade mig varje minut. Jag är så otroligt tacksam som har dig. Jag ville mest säga att jag älskar dig och att jag känner mig jätte hemsk för att jag håller dig utanför mina murar ibland.