Jaha sista inlägget för detta året. Då firar vi med glädje att detta jävla skit året är slut om ett par timmar. Det är lite mer än ett år sedan jag sa upp kontakten med min syster helt och det känns fortfarande bra ifrån min sida. Jag har sluppit alla svek, stölder, ord bakom ryggen och falska gester. Jag har sluppit allt kaos som ett liv med henne innebär. Istället för att lägga all min tid och energi på henne, hennes problem och falska förhoppningar så har jag faktiskt kunnat koncentrera mig på mig själv. ( ja lite iaf ). Detta året har gett mig en chans till att rannsaka mig själv och ta en massa beslut. Detta året har inneburit en del jävligt svåra beslut och även beslut som jag aldrig trodde jag skulle behöva ta. Men nu när jag ser tillbaka på allt så kan jag med lugn säga att jag gjorde helt rätt val. 2013 har även gett mig mycket sorg och depression, ibland för mycket för att klara av själv. Så ja jag har gjort en del dumma och tillochmed idiotiska val detta året. Det är inget jag är stolt över, inget jag vill se tillbaka på men dock något jag måste acceptera och leva med. Jag vet om att ta livet av sig inte är någon bra utväg men ibland så ser man det som den ända utvägen. Det finns inget ont som inte för något gott med sig och allt händer av en anledning. Jag har förlorat så otroligt mycket detta året och en del saknar jag mer än de andra. Jag har även insett vilka som verkligen finns bakom mig när jag behöver en axel att luta mig emot. Jag är ganska besviken över vissas frånvaro men jag kan inte säga att jag är så väldigt förvånad, eller ja. Förvånad kanske över en del som borde ha funnits där. Men jag har även blivit positivt överraskad av vissa som faktiskt funnits här och fortfarande finns. Även om jag har förlorat en massa så har jag vunnit en del.

Jag har fortfarande min älskade amstaff hane som fyllde 3år i somras. Och jag har faktiskt fått mig en helt ny och underbar familj. En underbar sambo och hans barn. Fått upp kontakten med en del gamla vänner. Och sist men inte minst så har jag fått en helt ny syn på livet. I september dog min nyfödda dotter i plötslig spädbarnsdöd. (vissa av er vet det redan ). Det är det värsta jag har gått igenom. Denna sorgen, depression, rädslan, illskan och ångesten. Man vet inte vart man ska börja eller hur man ska gå vidare. På något jävla sätt så tickar klockan och dagarna passerar fortare än man vågar tro. Det har redan gått 3 månader men det känns fortfarande som igår. Tja inte riktigt kanske men ni fattar vad jag menar. Man vill gå vidare samtidigt som man inte vill. Men vare sig man vill eller inte så går livet vidare och man lär sig att leva med ärren som man fått under åren som går. Som vanligt så blir mitt inlägg så mycket längre än vad jag tänkt mig från början. Men det bara kommer och kommer och när jag väl har börjat skriva så kan jag inte sluta. Varför kan det inte vara lika lätt när man ska prata… jag blir så besviken och arg på mig själv, och det är jag inte ensam om. Jag har så förbannat lätt för att skriva om allt, men när jag igentligen behöver prata så kommer inte ett skit. Hjärnan stänger av och munnen är igen sydd.. det kommer inte ett skit när jag ska eller vill prata. Men nog om det och allt jävla onödigt skit som kom nu.

Jag vill önska er alla ett gott nytt år och jag vill även passa på att tacka för allt ert stöd. Ni som följer min blogg och kommer med fina kommentarer betyder så mycket. <3 tack för detta året och vi hörs igen 2014!