Varända jävel vill att jag ska öppna mig, alla säger att jag måste släppa in folk och prata om all denna jävla skit som jag har varit utsatt för och alla vill veta vad jag har gått igenom. men varför i helvete ska jag ens försöka, varför ska jag släppa in, varför ska jag berätta om mina svåraste stunder för folk som igentligen inte bryr sig ett skit. jag är så förbannat trött på alla fördommar, alla jävla gliringar och idiotiska kommentarer.. jag har gett upp och jag kommer aldrig att öppna mig och dela med mig om all denna skit till någon som aldrig kommer att kunna förstå. jag är trött på alla som säger att dem förstår och lider med mig. ni kommer aldrig att förstå och jag behöver inte er jävla sympati. jag är så jävla trött på att få höra att mitt liv är självförvållat, att det är något som jag har valt själv och att jag själv är ansvarig för mina val och situationer.. vad fan tror ni, att jag själv valde att leva med denna idioten i nästan 6 år och bli behandlad som skit. att jag valde att min sambo skulle vara otrogen,  skulle jag själv ha valt att min dotter skulle dö, att min pappa tog livet av sig?? aah, blir så förbannad och jag är jävligt trött på dessa människor. tänker ALDRIG öppna mig eller berätta för er om mitt liv igen. aldrig. take it or leave it! ni kommer aldrig att kunna förstå, ni försöker inte ens! ni kommer aldrig att veta hur det är att leva i ett sådant förhållande, ni kommer aldrig att förstå hur man mår eller känner. ni kommer aldrig att kunna förstå mina självmords tankar, mina rädslor, mina tvångstankar och syndrom. så varför i helvete vill ni att jag ska öppna mig, varför vill ni att jag ska berätta om mitt liv, allt jag varit med om om ni ändå bara ska komma med en jävla massa påhopp om att detta är något som jag har valt själv. jag kommer aldrig att förstå mig på er människor. ni är vidriga och en hel hög med idioter. ja nu vräker jag ur mig och jag har all jävla rätt till det. jag har inte valt att leva med denna mannen i 6 år, tro mig, jag försökte MÅNGA gånger att lämna honom men varända gång förföljde han mig och tvingade sig in. jag blev nerbruten, mannipulerad och helt jävla hjärntvättad av denna man. hans ord var min lag! den ända världen och verkligheten som fanns för mig, ja det var den jag levde i. det är snart 4 år sedan jag lyckades ta mig därifrån och det har tagit såhär lång tid att försöka hitta mig själv igen och bygga upp mig på nytt. men än idag så vet jag inte vad som är verkligt och drömmar/minnen/tankar. jag har försökt, jag har VERKLIGEN försökt att ge mig fullt ut men det blev ju som jag redan visste. samma jävla fördommar och påhopp som alla andra. hade jag fått välja själv så hade jag aldrig träffat idioten, aldrig blivit gravid, aldrig gått till skolan, aldrig lämnat min pappas sida. men JAG har INTE valt själv!! när fan ska ni fatta. inte konstigt att jag stänger in mig och har social fobi när ni beter er på detta jävla sätt. vet att jag kanske inte borde sitta här och skriva av mig all skit men just nu skiter jag i vilket. måste få det ur mig och måste få berätta hur jag tänker, känner och mår!